Linnea Karlsson

Biträdande professor, överläkare Linnea Karlsson

Åbo universitet, Kliniska institutionen, Turku Brain and Mind Center, födelsekohortundersökningen FinnBrain

Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt och Åbo universitet, Ungdomspsykiatri

Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt och Åbo universitet, Centret för befolkningsforskning.

Min doktorsavhandling om epidemiologin för depressionstillstånd bland unga finländare gjorde jag på det tidigare Folkhälsoinstitutet. Redan då var jag särskilt intresserad av att studera den psykiska dimensionen parallellt med den fysiska. Min intressantaste delpublikation var enligt min egen åsikt den som kartlade somatiska symtom bland unga med depression och de ungas hälsovanor. Efter min doktorsavhandling vid Helsingfors universitet 2003 fortsatte jag att arbeta med frågor kring depression bland unga, men jag kände ett växande behov av att bedriva mångvetenskapligare forskning för att så allsidigt som möjligt kunna ”gräva på djupet”.

Med denna kunskapstörst som utgångspunkt grundade jag år 2010 FinnBrain-födelsekohort tillsammans med min make, professor Hasse Karlsson. Under årens lopp har mitt eget forskningsområde kommit att fokusera på sambanden mellan tidig stressexponering och barnets senare somatiska och psykiska hälsa. Hittills har vi koncentrerat oss på moderns stressexponering under graviditeten och dess inverkan. Särskilt intressant är det att klargöra om också olika exponeringar under graviditeten, exempelvis psykiska symptom eller graviditetsdiabetes, har motsvarande inverkan på barnets senare utveckling och hälsa. Avvikelser i kroppens stressystem, förändringar i tarmsystemets mikrobsammansättning eller en inflammation – alla kan ha samband med både psykiska och somatiska exponeringar eller senare hälsorisker. Därför är det meningsfullt att studera dem tillsammans. De samband som vår forskningsgrupp påvisat mellan psykisk stress under graviditeten och risken för återkommande inflammationer hos barnet är en påminnelse om samma fenomen sett ur en annan synvinkel, barnets hälsa. Därför passar Gyllenbergs stiftelses idé om människan som en psykosomatisk helhet särskilt bra ihop med min forskning, och det sambandet har känts mycket meningsfullt.

Under sina första år arbetade kohorten FinnBrain med att sätta upp projektet, men under de senaste åren har vi fått resultat i form av publikationer. Våra viktigaste upptäckter i de projekt som Gyllenbergs stiftelse finansierat handlar dels om mätning av moderns stress under graviditeten, dels om tarm-hjärnaxelns utveckling. Vi har kunnat konstatera att långvariga men endast måttligt ökade depressionssymtom hos modern under graviditeten har ett samband med hennes stegrade halt av hårkortisol. Vi har också kombinerat motsvarande mätningar med variationerna i tarmsystemets mikrobsammansättning hos spädbarnet. Resultaten understryker betydelsen av symtomens kroniska karaktär även då deras frekvens eller nivå inte är särskilt höga i sig. Vår rapport var också ett betydande bidrag till förståelsen av hur självrapporterade symtom bäst kan utnyttjas då man kartlägger fostrets eventuella stressexponering. Vi har gjort motsvarande observationer också gällande barnets neuropsykologiska utveckling: symtomens långvarighet tycks vara en betydande faktor ur barnets synvinkel, varför man så tidigt som möjligt bör reagera även på lindriga depressions- och ångestsymtom för att undvika att de blir kroniska.

Vad beträffar hjärn-tarmaxelns utveckling har vi upptäckt att tarmbakteriernas sammansättning hos 2,5 månader gamla spädbarn korrelerar med vissa mätta temperamentsdrag i den senare spädbarnsåldern. Exempelvis negativ emotionalitet och reaktionskänslighet för rädsla kunde kopplas samman med mikrobsammansättningens komplexitet. Motsvarande temperamentsdrag har i andra undersökningar kopplats samman med förhöjd risk för affektiva störningar och ångest. Dessutom har vi konstaterat att spädbarnets mikrobsammansättning har ett samband med barnets sätt att rikta sin uppmärksamhet mot emotionella stimuli. Sådana variationer har förknippats med känslolivets senare utveckling. Betydelsen av vår forskning ligger således i att vi har kunnat studera mycket tidiga drag i den psykosociala och emotionella utvecklingen tillsammans med tarmsystemets tidiga mikrobsammansättning. De viktigaste rönen ligger dock fortfarande i framtiden då vi kan studera resultaten från en längre tidsperiod.

Motsvarande material förekommer knappast alls någon annanstans i världen. Forskningsfinansieringen från Gyllenbergs stiftelse ger oss möjlighet att med nya metoder utnyttja detta värdefulla material som samlats in under flera år. Ett sådant nytt område är möjligheten att studera mikrobernas metaboliska produkter hos spädbarnet parallellt med experimentella mätningar av den neuropsykologiska utvecklingen och strukturbeskrivning av hjärnan. Vi väntar otåligt på resultaten från denna sista fas, för de kommer att föra oss närmare en förklaring av mekanismerna. Vårt forskningsprojekt inbegriper även translationella element som byggs så att de stöder våra observationer från befolkningsmaterialet.

Stödet från Gyllenbergs stiftelse har varit en central faktor som möjliggjort vår forskning: den tvååriga finansieringsperioden och de upprepade positiva finansieringsbesluten har skapat en unik kontinuitet i arbetet. Omfattningen av både projektet och de frågor det söker svar på i kombination med den multidisciplinära metoden ställer stundtals stora utmaningar, och även forskningsfinansiärerna skulle ibland föredra ett enklare grepp. För mig personligen är dock just denna mångvetenskaplighet det viktigaste och intressantaste, och jag är väldigt tacksam över att med stöd från Gyllenbergs stiftelse ha fått en möjlighet att realisera min vision. De ovan beskrivna projekten har hittills resulterat i tre avhandlingar och den fjärde väntar nu på tryckningstillstånd. Jag noterar att unga forskare som tillgodogjort sig mångvetenskapligt tänkande på ett naturligt sätt fortsätter med det i sitt eget arbete, vilket har varit ett av mina största glädjeämnen.