Linn Rönne-Petersen

Hur kropp, själ och ande samverkar, och hur andlighet upplevs och påverkar vår generella hälsa är något som alltid fångat mitt intresse. För en legitimerad sjuksköterska i hälso- och sjukvårdssystemet kan själ och ande tyckas uppenbara och självklara i relation till kropp och hälsa - till och med vårt basala omvårdnadsstatus har andligt/kulturellt i strukturen för dokumentation.

Åtminstone har betydelsen och sambandet alltid varit uppenbart för mig, oavsett om jag befunnit mig i akutsjukvården, psykiatrin eller hemsjukvården. Vikten av helhetssyn är något jag oräkneliga gånger fått speglat av patienter och deras berättelser. Inom svenska sjuksköterskors professionsförbund är denna helhet av kropp, själ och ande tydligt beskriven och det är gentemot behov inom alla dessa dimensioner som omvårdnaden är riktad. Men, mellan organisationer och sjukvårdsinrättningar kan det skilja mycket på vad som inkluderas av denna helhet. I praktiken verkar en prioritering göras genom att narrativ, resurser och tid fördelas på ett sätt som kapar i helheten. Ofta är det de själsliga och andliga aspekterna av hälsan som blir lidande enligt patienter och omvårdnadspersonal.

När jag fick möjlighet att 2013 börja arbeta som sjuksköterska på nordens enda integrativa sjukhus - Vidarkliniken - förändrades mitt liv på många sätt. För det första fördjupades upplevelsen av helhet i människans hälsodimensioner ännu mer av att få praktisera mitt yrke i en organisation med en så pass utvecklad människosyn. Parallellt påbörjade jag även min magisterexamen inom folkhälsa, där jag fokuserade på just själslig folkhälsa. Examensarbetet baserade sig på intervjudata från kvinnor som vårdats på kliniken och hur deras själsliga välbefinnande påverkade den fysiska hälsan. Men, det kanske viktigaste som hände mig på Vidarkliniken var att jag där sammanstrålade med och lärde känna Docent Torkel Falkenberg och hans forskargrupp (där flera fått mångårigt stöd från Gyllenbergs stiftelse). Det började med ett erbjudande om en tjänst som forskningssjuksköterska där jag ansvarade för datainsamlingen i projektet Exigence, ett av många projekt som forskargruppen under åren bidragit med forskningsresultat från. Under två års tid samlade jag enkäter, journaldata och tog blodprover för att analysera telomererna, de viktiga slutsekvenserna på vårt DNA och ett mått på biologiskt åldrande.

Vidarkliniken fick stänga 2019. Det var en stor förlust för framförallt de patienter som fått en sällsynt och sammansatt vård som hjälpt dem till läkning, men det var också i min mening en förlust för sjukvårdssystemet som tappade en viktig kugge och en del av pluralismen. Vi hade dock turen att hinna avsluta datainsamlingen och hoppas generera intressanta resultat inom snar framtid. Med många sådda frön i kombination med en mogen tid kommer kanske essensen i vården som bedrevs återuppstå och fortsätta i förnyad form?

Mitt samröre med Torkel och hans forskargrupp fortsatte och ledde sedermera till att jag nu är doktorand på Karolinska Institutet, inne på mitt tredje år med ett projekt som heter ”Att leva med långvarig smärta, studier med existentiell och molekylär ansats”. Mina handledare är Dr Johanna Hök, Dr Albertine Ranheim, Docent Maria Arman och Professor Harald Walach. Min mentor är Professor Mary Jo Kreitzer som återfinns på University of Minnesota, Center for Spirituality and Healing. I projektet tittar vi på dels de själsliga och andliga aspekterna av att leva med kronisk smärta, dels på den genomiska hållbarheten – telomererna - och hur dessa två dimensioner interagerar hos smärtpatienter från två olika vårdformer; integrativ och konventionell vård. Doktorandprojektet innehåller både kvalitativa och kvantitativa metodologier och vilar på ett omvårdnadsperspektiv och en helhetssyn på människan, där datan vi tittar på även delvis kommer från projektet Exigence. Ett manuskript är inskickat men ännu opublicerat och ytterligare två är under bearbetning och i de preliminära resultaten kan vi se både spännande samband mellan självrapporterad upplevelse av emotionellt och andligt välbefinnande i relation till DNA-stabiliteten, samt få ta del av rika berättelser om upplevelsen av andlighet som en hälsodimension och resurs som kan bidra till ett expanderat medvetande och minskad smärta.

I tillägg till doktorandarbetet är jag även ordförande i doktorandrådet vid min institution på Karolinska Institutet, en position som gett möjligheter att adressera den mentala och själsliga hälsan hos doktoranderna genom flera föreläsningar och evenemang kopplade till inre hållbarhet. Dessutom har jag med min handledare och kollega Albertine Ranheim och Liber förlag även inlett ett nationellt bokprojekt om integrativ vård i Sverige. En antologi är under produktion och beräknas komma ut under 2022.

Precis som Gyllenbergs stiftelse, så intresserar jag mig mycket som människa, sjuksköterska och doktorand för vad andligheten och själsligheten har för betydelse för människan som helhet, och i mitt specifika doktorandprojekt som har med långvarig smärta att göra, hur det inverkar på smärta och övrig hälsa. Därför är jag väldigt ödmjuk och tacksam över det stöd som jag hittills erhållit från stiftelsen, vilket möjliggjort att jag fått privilegiet att tillsammans med mina handledare och mentorer, kunnat sjösätta och fortsätta doktorandprojektet där vi får utforska en så viktig del av mänsklig natur.