Erland Axelsson
Långvariga kroppsliga symtom som smärta och trötthet kan vålla stora problem för individen och samhället. Besvären har ofta komplexa orsaker. Biologi och somatisk sjukdom är viktiga, men vi påverkas också av sociala och psykologiska faktorer i hur vi upplever och agerar på kroppens signaler. Detta gäller oavsett om symptomen har en tydlig medicinsk orsak eller inte.
Min forskning fokuserar på beteendemedicin: att förstå hur tankar, känslor och beteenden samspelar med långvariga kroppsliga besvär. Jag är också intresserad av vetenskapsfilosofi, forskningsmetod och att bygga ett mer öppet forskningssamhälle. Sedan 2021 är jag anställd vid Liljeholmens vårdcentral i Stockholm och driver ett forskningsprojekt som är anknutet till Karolinska Institutet.
Exponeringsbehandling är en relativt välbeprövad strategi för att förbättra människors mående vid långvariga kroppsliga symtom. Lovande fynd har rapporterats till exempel för personer med intermittent förmaksflimmer, irritable bowel syndrome (IBS), starkt obehag för astma och vid kroniska smärttillstånd. Behandlingen går ut på att frivilligt närma sig fenomen och situationer som ger upphov till oönskade kroppsliga symtom eller obehag i syfte att åstadkomma långsiktiga önskvärda effekter. Forskning på exponeringsbehandling har länge fokuserat på rädsla för fysiska symtom som en central faktor bakom långvarigt dåligt mående. Framför allt har detta perspektiv lyfts fram inom smärtforskningen, där rädsla eller oro för smärtan brukar betraktas som en riskfaktor för kronicitet, i synnerhet när detta leder till ett mönster av undvikande och passivitet. Personer som beskriver en starkare rädsla för sina symtom tenderar att ägna mer tid åt symtomen, och blir ofta mer funktionedsatta i sin vardag. Exponeringsbehandling har då betraktats i första hand som en metod för att minska undvikande och uppmuntra människor till ett rikare, mer aktivt liv som är mindre styrt av rädsla eller oro.
Utifrån ett bredare perspektiv är långvariga kroppsliga symtom säkerligen förknippade med avsevärt större palett av negativa känslor. Till exempel ligger det nära till hands att ilska, skam och sorg skulle samspela med upplevelsen av kroppsliga symtom, och det kan inte uteslutas att även sådana reaktionsmönster påverkas av exponeringsterapi. Detta har dock sällan studerats inom forskningen, och särskilt sällan inom rutinvården.
Vid Liljeholmens Universitetsvårdcentral i Stockholm genomför vi nu en randomiserad kontrollerad prövning för att bättre förstå effekterna av exponeringsbehandling för personer som besväras av långvariga kroppsliga symtom i primärvården. Patienter som lottas till att genomgå exponeringsbehandling arbetar med denna under 10 veckor. Patienten kartlägger sina reaktionsmönster vid fysiska symtom, och arbetar kontinuerligt med olika skräddarsydda exponeringsövningar. Patienter som lottas till en kontrollgrupp arbetar istället utifrån vårdens reguljära utbildningsmaterial, med fokus på ändring av livsstilsfaktorer som träning och sömn för att åstadkomma förbättring.
Signe och Ane Gyllenbergs stiftelse har givit oss stöd för att genomföra en understudie där vi särskilt intresserar oss för grundemotionernas roll för denna patientgrupp, och effekterna av exponeringsbehandling. Understudien baseras på en kombination av (a) data från 161 deltagare i den randomiserade prövningen och (b) data från 160 friska frivilliga. Samtliga deltagare har besvarat frågor om grundemotioner kopplade till fysiska symtom, och patienterna har besvarat frågorna även efter behandling. Studien undersöker skillnaden i svarsmönster mellan kliniska och friska, samt hur den kliniska gruppen förändras under exponeringsterapi. Vi intresserar oss även för hur mönstret av emotioner förhåller sig till funktionsnivå, samt om mönstret av emotioner kan användas för att förutse hur väl exponering kommer att fungera. Vi förväntar oss att understudien ger viktig information för att förstå patientgruppen och utveckla bättre behandlingar i framtiden. Vår avsikt är att bredda perspektivet från rädsla och oro och därigenom förmedla en mer nyanserad bild av grundemotioner vid långvariga kroppsliga symtom.
Vi tackar Signe och Ane Gyllenbergs stiftelse för detta generösa bidrag.
Erland Axelsson
Leg. psykolog, med. dr
Liljeholmens Universitetsvårdcentral, Region Stockholm
Avdelningen för allmänmedicin och primärvård, NVS, Karolinska Institutet
