Luciano Bernardi

bernardi.gif#asset:360


MD

Department of Internal Medicine, University of Pavia, Italy

Folkhälsans forskningscentrum Biomedicum

Helsingfors universitet

Luciano Bernardi är professor i inre medicin och forskar i hur musik påverkar det autonoma nervsystemet. Hans forskningsprojekt görs i samarbete med Universitetet i Pavia, Biomedicum och Helsingfors universitet. Vi ställde honom några frågor då han besökte Helsingfors.

Hur kom ni i kontakt med era finländska forskarkolleger?

Samarbetet inleddes i och med Gyllenbergs stiftelses musiksymposium år 2007. Tillsammans med professor Peter Sleight presenterade vi vår forskning gällande musikens inverkan på det kardiovaskulära och respiratoriska systemet. Vi konstaterade då att en bättre kännedom om musikens fysiologiska effekter skulle kunna öppna nya vägar för kliniska tillämpningar och rehabilitering av personer som drabbats av t.ex. stroke eller Parkinsons sjukdom. Dessa patienter har stort stöd av musiken då de övar sig att koordinera sina steg i musikens takt.

Hurudan forskning ledde kontakten till?

Gyllenbergs stiftelse beviljade 2008 ett stipendium för forskning i förändringar i det kardiovaskulära och respiratoriska systemet som sker då en grupp aktiveras att sjunga, göra rörelser och lyssna på musik. Hur reagerar den enskilda personen och reagerar de flesta på samma sätt? En stor del av budgeten gick till anskaffning och byggande av fungerande mätinstrument och testning av den. År 2010 beviljades ett nytt stipendium för att ta fram en testgrupp för att göra olika musikaliska experiment.

Hur utföll forskningen?

Provgruppen fick tio musikstycken. Uppgiften var dels att sjunga samma sång tillsammans, dels att sjunga olika sånger samtidigt. Mätningsapparaturen visade att gruppmedlemmarnas blodtryck och andningsrytm synkroniserade. Tendensen var starkare då gruppen framförde samma sång. Maksimal synkronisering skedde då gruppen läste bönen Ave Maria, alla i egen takt. Efter det provet hade alla samma andningstakt. Hos alla lugnade sig andningen och fördjupades jämfört med mätningen före provet. Vid lyssnandet av musik närmade sig personernas andningsrytm en gemensam rytm och också pulsen gick mot en gemensam hastighet. Testresultaten ändrade i samma riktning för hela gruppen då musikstycket och tempot ändrades. Rituella mönster som marscherande eller dansande till musik finns i de flesta kulturer och får naturligt gruppen att till det yttre bete sig lika till musik. Nu kunde man konstatera att människor i en grupp som aktiveras med musik verkar också fysiologiskt reagera lika. Vid lyssnandet på musik sker samverkan också utan uppmaning, likaså vid en uttrycklig uppmaning att inte koordinera sig. Forskningsresultatet gav vid handen att man med rytm och musik kan synkronisera en grupp att uppnå samma mål och beteende.